Har läst på flera ställen (bloggar) att folk anser det vara ute å leva singel-liv med sig själv i fokus. Men samtidigt ska man leva för sig själv och sin karriär, annars e man en Svensson? Var e logiken?
För hur bra går karriär och förhållande ihop? Icke bra!
För om du ska ha ett fungerande förhållande kan inte allt handla om dig dig dig- så är det ju. Och om man nu faktiskt inte vill leva Svensson liv med ett halvdant förhållande kan man ju fokuser på sig själv helt och hållet, nå sina mål och utvecklas som människa, sen om kärlek dyker upp- fine... Men hur fasen kan det vara ute å vara singel?

Sen kommer vi till det där med sex, för det är väl det de flesta tänker på när de ser Samantha. Och saken är den att om man som kvinna älskat/legat/knullat med ett antal som vissa anser många så dömmer många en. Så är det. Jag tycker det är löjligt rent ut sagt. Att det ens ska finnas en sån här diskussion? Men hur som helst, har du älskat med "många" och en kille inte vill dejta dig för det, fuck him. För va e det för töntig syn på den kvinnliga sexualiteten? Läste en snubbes blogg där han skrev att vem vill gifta sig med en tjej som legat runt? Men jahopp, vem vill gifta sig med en dömmande idiot då? Fast. Nu vill jag inte bli missförstådd här, så får förlkara att jag absolut inte tycker att man ska hoppa från karl till karl vareviga helg, såvida det inte är det man vill och mår bra av förstås.. Men jag tycker inte att man ska känna skam eller något sådant fånigt. Har du träffat en man du trivs med och känner dig attraherad av så ska du inte hålla igen.

Själv e jag lite av en nästan-förhållande-typ!
Jag stormtrivs som singel, men mår bäst när jag har någon vid min sida.. Sen att jag vid 99% av fallen avslutar dejtingen/förhållandet när folk börjar fråga om man e ihop... Humm...
Men helt ärligt så är en jag en förhållande-brud, även om det kan vara svårt att tro, bara jag träffar rätt. Då är jag en kanon-flickvän. Dock var det längesedan jag var den tjejen nu, 06 typ. Men som sagt jag är hellre lycklig ensam än olycklig med någon... FAST ne, nu ljög jag ^^ Jag är alltid glad utan pojkar i livet, men direkt någon börjar komma nära blir jag sjukt konstig och gråter en massa -.- jävla psyco xP men men... Då har man väl inte träffat rätt helt enkelt... Som jag nämnt innan skulle jag vilja vara mer som många jag känner - de faller så lätt, så lätt! Men jag e bra på att fejka..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0