♥ The game


Såå. Nu har jag tagit ett hett och härligt bad.. Ska strax gå ut och smörja in mig, klä mig och allt såntdär.. Sen tänkte jag ta en vovve ut på promenad, för att sen följa med mami in och handla och sen åka hem med henne också ^^. Fick sådan lust å köpa en massa sallad och blanda ihop nåt mumsigt, så får se va jag hittar på ^^

När jag tvättar håret blir vattnet heelt svart, ångrar faktiskt lite att jag färgade håret svart. Visserligen e det ruskigt snyggt med svart långt hår.. Men e faktiskt sugen på rött långt hår nu, ariel style ;D Fast det var jag innan jag färgade det svart också... Men ändå blev det svart. Kanske jag ska försöka njuta av det svarta ett tag till? JA, kan inte vara så impulsiv med håret mer nu känner jag, blir väldigt skört ^^

En sak jag tänkte på!
Killar e så fucking tröga (inga nyhter där direkt, men ändå -.-) VARFÖR ska man vara tvungen att säga allt RAKT UT till människan för att den ska förstå, men SAMTIDIGT förväntas att förstå hans små gester och tecken på vad han vill? Om inte män förväntas vara tankeläsare, varför i hela världen ska vi kvinnor vara det?
Hihi, det är för jäkla lustigt det där. Spelet mellan människor. Saker som egentligen är sjukt enkla blir galet svåra direkt känslor är inblandade.. Haha, vi e så himla töntiga varelser egentligen, verkligen. Men ja, är det ingen sport äre ju inge kul heller, right? Inte ska det vara enkelt. Enkelt e tråkigt! Och visst är det så många gånger att när man får det man vill ha, är det inte lika intressant längre? Och gör man då av sig med det, blir det helt plötsligt intressant igen och man vill ha tillbaka det (den^^) och får man tillbaks den igen, blir det samma visa igen.. Det man inte har är alltid så himla fräckt ^^ Samma sak gäller ju utseende, man blir aldrig nöjd helt enkelt ^^

Men det viktigaste med allt, allt, allt här i livet, är att inte ta saker för allvarligt. Saker som hänt kan du inte ändra på, och ingenting ABSOLUT INGENTING blir bättre av att vara negativ. Visst är alla ledsna/arga/besvikna ibland, men låt det inte vara.. Tänk positivt och sprid positiv energi så blir livet så himla mycket lättare, roligare och saker och ting går din väg (:  Nu kanske vissa tänker att men ååh, du gnäller ju i din blogg ibland (som här ovan^^), och ja, det gör jag allt ibland.. Men jag bryr mig inte såpass mycket om det för att låta det påverka mitt humör :)  Jag kan säga att ÅH VA FUL JAG E IDAG, men jag e inte ledsen för det.. Det e en grej bara. Jag e fortfarande mitt glada och tjoolaahopp jag. Jag kan säga att världen e allt för jäkla ond, men det HJÄLPER inte att tänka på det. Så jag låter bli. Det är så mycket bättre för hela världen om man tänker på allt det fina i världen, för dina och mina tankar styr denna världen. Så ja... Det gäller att vara tacksam för allt man har och se det fina i saker och ting, då kommer lagen om attraktion hjälpa dig med resten! (:
peace

o_O


Vet att jag redan lagt upp den, men verkar lite som att vissa missat :)

Hallå

Jag ska nog ta och sova en liten sväng till.. Har inte direkt sovit så bra inatt, eller imorse... Men iaf. Förutom en liten stunds sömn till så ska jag städa efter gårkvällen som bestod av skräckisar åså men Emelie, Jonas, Elli och Alexandra- mycket bro! Ja, sen ikväll blire eventuellt bio (ja, jag e en filmnörd♥).

Sen tänkte jag tycka till lite igen. Jag har nämligen alltid varit en person som inte dömt folk, inte på något; etnisitet, klädstil, musikstil, umgängeskrets, rykte, politisk ställning.. Ah, ni hajar galoppen?
Det är inte sunt att gå runt och döma folk, för vad tror du folk då gör om dig? De som dömmer är ignoranta och ofta ganska osäkra på sig själva och behöver bekräftelse. Jag tycker helt enkelt att folk borde göra ett val: nämligen VALET att inte dömma folk bara så.
Folk som tror på rykten och dömmer folk utefter det är ju bara sjukt jävla puckade!? Att dömma någon för antalet sexpartners- sjukt lame och galet 1800-tal! Sen att dömma någon för att de hört något om någons antal sexparters- ren idioti och aningen patetiskt! Jag skriver lite detta för att folk har dömt mig, grundat på inget alls!
Jag har inte legat med många, jag strular inte ens med många! Jag kan rabbla upp alla jag kysst utan problem, och det är det faktiskt inte många som kan... Så att folk fått för sig något om mig och sen snackar om det? WTF
Sen får de ju självklart tro vad de vill, jag bryr mig ju inte direkt, det stör mig bara att folk dömmer folk begrundat på ingenting! Men men, är det så de vill leva så... Va ska man göra? Men iaf, det är ett tips: Döm inte! Prata inte om saker du inte vet något om!
Sen att jag kan uppfattas som flirtig det är en sak, det är min personlighet- skrattande, social och allt sånt..
IAF jag ville bara ge iaf alla ni som läser min blogg det tipset! För man mår självklart mkt bättre om man bara lever sitt liv och bara ah, inte dömmer helt enkelt ^^

MVH

2012


Eftersom folk först nu börjar uppmärksamma 2012, i och med filmen kan jag ju berätta va jag tänker kring detta. Jag har sett och läst massor om 2012, eftersom jag i hemlighet e lite av en historienörd. Mayafolket var otroligt utvecklade astronomer och de var asgrymma på det, det är en under bara det. Helt sjukt att de kunde veta så mkt om framtiden för så himla längesedan. Sen att deras kalender tar slut 2012, det behöver ju inte visa på att vi alla kommer dö liksom, det kan ju vara att de helt enkelt inte fortsatte där bara, eller som många tror att de beräknade att mänskligheten nu (2012) nått den högsta nivå av medvtande. Mayafolket delade in framtiden i olika perioder, och 2012 är början på en ny sådan, det kanske inte är mer än så? ^^
Äsch, det kan ju komma att ske naturkatastrofer och sådant, eller att WR 104 (en stjärna) exploderar i form av en supernova och eliminerar jorden :O  Det är spännande att tänka på, väldigt spännande. Och om vi nu dör, så tycker jag att vi bestämmer oss här och nu att leva livet fullt ut tills 2012, våga satsa ALLT :D fast, det är ju så jag gör.. Men för er som sparar er för framtiden: fuck that! ;D
peace ♥

Nykter


(I'm such a poser!)
Jag tänkte skriva eller kanske spela in en video, om plastikoperationer. Jag såg på debatt en dag i veckan och de diskuterade plastikkirurgi bla.
Och där har jag en hel del åsikter ^^ Men jag orkar inte det idag, så imorgon ska jag diskutera det dårå, blir nog film. Eller nåt. Anyway. Jag är sjukt seg och trött. Ska lägga mig nu, fast funderar på å gå in och käka något först.

Förresten så kan jag ju berätta mina planer ^^ Jag ska nämligen vara nykter i två månader (fram tills nyårsafton). Så ingen alkohol och inga droger för mig framöver ;D Helt spiknykter. Men jag kan nog ha kul ändå. Det är konstigt egentligen, jag menar, jag e väldigt social och sprallig i nyktert tillstånd så alkohol borde liksom inte behövas..
Enda anledningen till att jag alltid druckit är för att det var så det var när jag började festa. Man drack på fest. Fest= alkohol. Och så behöver det ju inte vara liksom, det är en vanesak liksom. Det känns inte bra att kunna säga att "jag har druckit varje helg i sex år". Jag menar, jag är ju fortfarande ung. Nej tack. Två månaders paus kommer nog göra mig bra. Min kropp och hela jag kommer antagligen må toppen av det :D
Sen är det ju en ganska bra sak att slippa göra så dumma saker som man kan göra på fyllan, även om jag allt gör dumma saker nykter med ;) Men ah, alkohol kan allt ställa till problem, det vet jag ju. Likaså drugs och jag menar, jag behöver inte något i mig för att ha roligt eller vara rolig liksom. Jag är knäpp och galen alltid.
Det är bara så himla ovanligt för mig, vad gör man annars liksom? Jag har ju ingen partner att mysa till det med och jag är inte mycket för myskvällar utan riktigt mys, skare va så skare va! ;P
Men jag kom på det att man kan ju faktiskt festa nykter, sååå.. Det är va jag ska göra. TÄNK va grymt glad min lever kommer bli, känner mig änna snäll mot mig själv :D Jaja... ♥ (jag känner mig galet kärleksfull nu för tiden ^^)

Top model 12


Jag förstår verkligen inte hur man kan vara sådär troende som London i Americas next top model?
Hur? Tell me? Vi har så mycket fakta och vet redan det mesta bibeln skrevs för att förklara...
Jag blir förvånad och aningen skrämd. Jajajaja... Jag tror på universum och mig, allt som behövs ^^
Jag tycker det känns rätt korkat att vara troende, faktiskt. IAF så där helt ni vet? yeah yeah
ÅH, va ska jag hitta på i bloggen? Tell me va ni vill veta, höra, läsa mer av :D
peace

.:..

Såg just ett väldigt bra inlägg på Blondinbellas blogg (klicka här för att komma till inlägget) och jag tror att det först är när man blivit lite äldre (och med äldre menar jag 18, haha) som man ser saker klarare. Att anledningen till att du mår dåligt i många fall kan bero på dina "vänner". Så jag har gjort en rensning, flera stycken faktiskt, av mina vänner. Det enda man kan göra egentligen för att undvika sådant är att tänka på sitt egna beteende, och sen helt enkelt undvika människor som dessa. Avundsjuka och bittra människor mår inte bra, men det värsta är att de ofta smutsar ner omgivningen med sin dåliga energi så att ingen slipper undan. Jag klarar inte av sådana människor! Förstår inte hur de orkar?
Hör de talas om något nytt- ååh, va e det för skit nu då?
Kompis börjar träffa en kille- ååh, nej inte han!?

Alla deras tankar om allting är negativt. De har alltid en åsikt om saker och ting, fast de egentligen inte vet något om grejen, och självklart är det en negativ åsikt. Jag är kritisk och tar information med en nypa salt, och tänker på nackdelar och sånt, men det finns ju en gräns för vad som är nyttigt!?
Nej tack till bitterfitter!

A-K

Angående den där fotogrejen på onsdag. Det är egentligen väldigt inte-jag. VÄLDIGT inte jag, faktiskt. Men jag ser det som en rolig grej och så blir jag ju en erfarenhet rikare :D Jag är ingen dum människa, jag är faktiskt ganska smart. Jag vet om alla nackdelar, jag tänker igenom sådana saker först. Så därför vill jag bara klargöra för alla läsare att det är fullkomligt onödigt att kommentera angående denna saken, och det mesta annars också. Jag menar inte att ni ska sluta kommentera så som ni gör :D gulligt och sånt, men negativa kommentarer om hur jag lever mitt liv och vad jag gör är väldigt onödiga bara, för jag tänker jäkligt mycket och är en smart människa. Jag tänker alltid över för- och nackdelar innan jag beslutar mig för någonting.
Jag är ju sjävklart för yttrandefrihet och alla har rätt till sin åsikt (tyvärr kan man tänka ibland^^). Och folk får gärna tycka dumma saker om mig, men jag kan tycka att det är ganska ovärt att ens lägga energi på det isf, speciellt eftersom de få negativa kommentarerna jag fått sedan jag började blogga varit helt tagna från ingenstans- alltså det har varit personer som inte visste något om mig, de kan varken ha läst min blogg eller träffat mig eller så har de missuppfattat allt jag någonsin sagt och skrivit här i bloggen.

Så jag tänkte beskriva mig lite här i bloggen, för att undvika missförstånd :)
Jag är en väldigt glad, positiv, ödmjuk och snäll tjej. Jag är väldigt social och trivs bäst på fest ;) Jag har väldigt mkt självdistans. Jag kan driva med mig själv en massa alltså. Jag älskar ytligheter och utseende och allt det där, men jag ser inte mig själv som en ytlig person liksom. Jag är ytlig, men inte ytlig. Ah. sen e jag smart och en riktig tänkare, men kan säkert framstå som ganska korkad och det gör mig inte så mycket. Jag tar livet och allting med en klackspark. Jag tycker det är onödigt att göra saker större än vad de är.
TEX. om jag går förbi en spegel och säger "ååh, va uppblåst jag e idag", så säger alltid den jag är med "LÄGG AAAV, det är du inte alls". Men grejen e att jag säger det, för att jag känner mig som det, inte för att jag vill höra motsatsen. Tycker jag att jag ser tjock ut en dag, så tycker jag det men jag BRYR MIG INTE (alltså är det inget uppmärksamhetsdrag liksom). Jag är en ganska obrydd människa. Jag bryr mig om mycket men jag gör det jag kan, finns det inget jag kan göra för att ändra en sak slutar jag tänka på det- vafan ska man gö liksom?
AKiga ordspråk:
* Vad gör det om hundra år?
* Try everything once- twice if you like it"
* Time you enjoyed wasting wasn't wasted"
* Sånt e livet ;)
peace

Love people, love!


Har suttit och kollat på lite såndär "God hate fags"skit nu, alltså- är dom for real? De är ju helt efterblivna? Eller ah, så ska man ju inte säga, men de är ju så trångsynta och äckligt religiösa. Och om alla vi svenskar ska till helvetet så vadårå? Då har man iaf gott sällskap ;D haha
Nämen usch, vilken sjuk människosyn de har. Tänk va fel de har byggt upp sitt liv! Istället för att älska och njuta av livet och må bra, spenderar de sina liv åt att klaga, gnälla och hitta på skit om allt DE inte tycker är okej. De är ju verkligen helt delusion alltså. Att homosexuella skulle ha onda agendan och ja, allt va de hittar på. Nu kanske ni förstår varför jag har en så negativ bild av religion? Det fördummar väldigt många och det äcklar mig faktiskt. LOVE är LOVE och LOVE är den enda rätta vägen. Och så är det med det!

ANYWAY
Idag mår min hals fortfarande kass, riktigt kass, men ändå lite bättre än igår, trots allt hostande. Men ska jag ringa det där samtalet idag, det återstår att se, kan ju inte riktigt prata. Men kanske senare ;D
Jag känner mig typ lite förbannad på allt och har lust å synda som fan, det e faktiskt rätt gött ;)
peace

Du måste inte vara älskad av alla, du behöver bara vara du!


Ett problem jag brukade ha, som jag valt att träna bort, var att jag alltid ville vara andra till lags hela tiden. Visst sitter det kvar lite, men jag övar bort det så mycket jag kan. Jag brydde mig så mycket om vad andra tyckte och tänkte, fast ändå inte. Jag ändrade inte mitt sätt att tänka för någon annans skull, men jag anpassade mig väldigt till sällskapet. Fast, att anpassa sig till sällskapet är ju oftast bra, men inte när man gör det för att man vill passa ihop och vara gillad av alla. Det säger ju sig själv att alla inte kan passa ihop med alla.
Jag kan ju berätta lite om gymnasietiden. Jag blev bästa vän med Mikaela efter typ en vecka- vi klickade, eftersom vi var såpass lika liksom, hon var as grym- och jag likaså ;) haha, men iaf. Det fanns personer i klassen jag verkligen inte tyckte om, de jag bara inte passade ihop med och sånna jag matchade mer med. Men av någon helt sjukt töntig anledning försökte jag få de jag inte gillade att gilla mig, försökte passa ihop med dom, fastän jag var så olik de man bara kan bli, fast.. Det var inte bara det att vi var olika, jag tyckte verkligen inte om dom ^^
Jag tycker att man ska acceptera och respektera alla, men det är lönlöst att försöka matcha med alla. De andra i klassen respekterade jag och accepterade- de var ju goa människor iaf och vi kunde ha kul ihop.
Men iaf. Det var först i trean jag började att verkligen stå på mig, inför alla, oavsett vem det var. Jag sa ifrån när jag tyckte något var fel och första gången jag verkligen gjorde det mot en av de där jag verkligen inte tyckte om, mådde jag så himla bra. Det är en så befriande känsla att bara stå upp för va man anser är rätt! De där personerna, men mest person. Var en sån otrolig översittare, rövslickare och bara så himla fejk. Jag tålde henne inte, de egenskaperna är de värsta jag vet ÅH just det ja, hon var snål också- euw alltså. De är verkligen den värsta kombinationen av personliga egenskaper, eller vad man nu ska kalla det. Så varför i hela världen försökte jag vara denna människas vän? Usch, sånt är bara dumt. Men tack och lov så bytte jag inställning innan det var för sent, så jag fick iaf visat att det hon höll på med inte var rätt (yeei-me!). SÅ, då lärde jag mig att det är inte BRA att försöka vara allas vän, det finns ingen vettig anledning. Acceptera de som de är, men spela aldrig något inför någon så. Och är det någon som gör något du anser fel: säg ifrån! Allt känns så himla mycket bättre då, det är verkligen en självförtroende-boost! Du vet att du gjort något bra.
Jag kan ju berätta om den gången jag sa ifrån på skarpen första gången.
Vi höll redovisningar i design och en kille i klassen redovisade suuperfina smycken verkligen, de var nog de bästa i hela klassen- bra design och kanonsyfte. Anyway.. Då står den här tjej och SKRATTAR, högt och rätt ut (!!!). Jag satt ner och såg hur hon änna försökte få med fler att skratta, hon fick med en- en annan kille i klassen. Och efter en stund stod jag inte ut. Ilskan kokade inom mig- hur dum i huvudet får man bli? Hånskratta åt någon mitt under redovisning!? Vad är felet? Iaf, jag kände att gör hon det en gång till säger jag till. Så jag ställde mig upp (vi stod el. satt i en ring), och när hon ännu en gång hånskrattade och försökte få med fler, så sa frågade jag (antagligen med jäävligt irriterad och förbannad ton) "Vad skrattar du åt!? Vad är det som är så roligt!??". Hon blev helt till sig och jätte chockad och stammade fram att hon skrattade för att det var så bra :s -Jävla översittarfitta! Men jag sa iaf till henne att hålla käft typ.
Läraren kollade bara på mig och förstod nog var jag kom ifrån liksom. Sen så tackade killen som hållt redovisningen, eftersom att han faktiskt hade kommit bort sig flera gånger pga hennes jävla fasoner. Anyway. När jag gjort det fick jag den där känslan att, fan, aldrig mer att jag håller käft i sådana situationer igen. Rätt ska vara rätt och jag tänker inte sitta och låtsas som ingenting när människor trampar på andra mitt framför ögonen på mig.
peace

DÖD ÅT 3!

HALLÅ DÄR TRE MOTHERFUCKER, hoppas ni går i konkurs och dör av svält!
TRE ÄR det sämsta jävla skiten ever. Det började med att jag inte hade täckning i Gbg, HALLÅ, sveriges näst största stad ska det la faaan vara mottagning eller? Hur som helst. Sen försvann täckningen i Thn också, och nu kommer den inte tillbaks. Asså, hade jag haft någon från fucking tre här. TORTYR-AK hade satt igång alltså..
HUR FAN SKA JAG KLARA MIG UTAN MOBIL :( :(
Deras FUCKING kundtjänst e ju stängd. FU!
Men iaf. Inte en chans att en ända jävla räkning till betals alltså, de har brytit mot kontraktet eller va fasen det är. FU TRE, FU!
Som ni märker e jag fett lack alltså. Jag har aningen panik. Det kliar i kroppen av paniken. Jag, utan mobil? Okej, det brukar faktiskt inte vara såhär kaos, men just ikväll- OMG.
Jaja.. Får tänka tillbaks på den underbara stunden förut. Ni får höra om det sen.
Jag bara varnar er, köp aldrig tre. Det suger hästballe!
peace

Övervikt&undervikt

Alltså. Jag är änna lite upprörd nu. Läser paows blogg och kollar igenom kommentarerna på hennes "fetma"-inlägg. Jag har åsikter om sådant. Verkligen. För hela min uppväxt har folk klagat och påpekat hur jäkla smal jag e. Jag var för smal. Jag byggde upp ett hat emot tjocka, för de slapp undan allt det där, ingen vågar ju säga till en överviktig att "va fet du e, ska du verkligen äta det där". Jag ville verkligen, verkligen bli större. Alla påpekade det verkligen, och det gjorde att mitt självförtroende sjönk nåt såpass. Jag gick ALDRIG utan tröja i skolan, då skulle man ju se mina armar. Jag minns en gång när jag inte hade någon långärmad tröja under jackan, så skulle vi käka i bamba, men det var förbjudet att har jacka där inne. Jag fick sån panik, jag mådde så dåligt, så jag gick därifrån. Och de få gånger jag tvingade mig själv att gå utan långärmat mådde jag uruselt. Efter ett tag blev jag förbannad. För i varje jävla tidning stod det hur fint det var med kurvor och att man skulle älska sina kurvor, och modellerna på catwalken var sjuka och jätte dåliga förebilder och män vill inte ha sånna, de vill ju ha något att ta i. JAHA MEN KUL DÅ! JÄVLIGT KUL! Att alla jävla tjockisar skulle få killar, men inte jag. Nejfan. Jag dög då inte, mig var det nåt fel på. Och ingen kille skulle någonsin vilja ha mig- där fanns ju inget å ta på!
En gång var det asäcklig mat i skolan, så jag käkade bara sallad och knäckebröd och SJÄLVKLART kom en lärare fram och frågade varför och om jag åt annars... Det var ju bara för han brydde sig såklart, men whaddup med tjockisar? Spinkisar kan man gå fram till hur som helst och påpeka vad de äter. Men överviktiga som sitter och käkar ett lass med pommes eller liknande får man inte säga något till. Vilket e egentligen värst? Sen i nian upptäckte jag att jag hade ju för fan värsta kroppen och att de som klagat egentligen mest var avundsjuka, men hur skulle jag veta det innan? Min bästa vän klagade på mitt utseende ett helt år innan jag fick nog. Jag tog avstånd från henne, men efter ett tag, pga olika orsaker pratade jag med henne igen, och frågade om hon visste varför jag tagit avstånd från henne. Men det visst hon inte, så jag förklarade varför och då svarade hon bara "men AK, du ska inte ta åt dig, du har den perfekta kroppen". Okej? Så om jag inte ska ta åt mig av min bästa vän, vem ska jag då ta åt mig av? Det var ungefär då jag insåg att smalt e ju fett snyggt ju. Just för tillfället är jag inte så ovanligt smal. Jag e mer vuxen i kroppen och jag trivs alldelles bra med mig själv faktiskt. Det jag inte gillar gör jag något åt, orkar inte ha något att klaga på hela tiden. Sen har jag ju mina dagar dårå, men... Jag e lite sån också, att jag kan leva med det. Pratar vi om utseende och jag kommer på att åh, det skulle jag vilja ändra, så låter kanske det som att jag mår dåligt över det. Men jag bryr mig för lite för att må dåligt just nu faktiskt. Sen är jag ju otroligt lyckligt lottad, det vet jag ju nu. Jag e en smalis and now I like it. ANYWAY. Jag blir lite upprörd över dessa debatter om övervikt och undervikt. Om man är jättetjock och vill gå ner i vikt- gör det då! Så big deal är det inte. Ingen orkar lyssna på gnäll om "åh, jag vill va si och jag vill va så och inte väga si". Antingen får man ju gilla läget, och gör man inte det - make a change. Det kan man ju göra antingen mentalt eller fysiskt. Men allting går, och går det inte är det för att du inte vill FR, eller för att du helt enkelt inte tror tillräckligt på dig själv. Hihi.. Jag har en dum tanke.. Att jag ska prova och se hur smal jag egentligen kan bli. Väldigt dumt kanske.. Men jag, jag borde ju passa i att gå ner typ.. Humm.. 7 kg? Det borde ju varken ta lång tid eller speciellt mycket jobb. Men sen är frågan: vill jag verkligen se ut så? ^^ haha, kommer se ut som ett skelett ^^ Jaja.. Struntar nog i det, fast det hade varit ett skoj expriment.. Gå runt och väga typ 40kg x) haha.. JAJA. Nu e jag hungrig efter allt matsnack här. Och snart blire kalas, men det kanske bara blir vatten för min del? HAHA, fan va dum jag är. Jag kommer äta minst två kakor, en liten tårtbit eventuellt och flera glas läsk (skulle proppat i mig mycket mer om min mage inte vart så liten :()
peace

Lag

Bryr sig folk i allmänhet om lagen egentligen? Jag gör nog inte det... Och då tänker ni att "de finns av en anledning", och det är ju klart. Men huuur många skiter egentligen i hastigheten på vägarna? Det enda folk tänker på (de flesta som jag känner iaf) är kamerorna eftersom de inte vill åka fast. Så är det ju med de flesta lagbrytarna. Så tänker jag själv, tex. När jag gjort något olagligt är det enda jag tänkt på att iinte åka fast. Det är kanske dumt, men så är det. Så min fråga till er: Bryr ni er om lagen? Eller bara om att inte åka fast? (jag menar inget illa om lagar, detta är bara en liten tanke jag hade. Att folk följer ju oftast lagen, men många gånger bara för att inte åka fast^^).
Jag funderar även på att ha en liten frågestund till, det var ganska roligt. Dock får jag säga denna gången att frågor jag anser privata inte kommer att besvaras. Jag är väldigt personlig här i bloggen, men inte privat.
peace

Glöm aldrig!


Idag vet jag inte vem jag är. Tror att det beror på alkoholintaget igår. För just nu vet jag inte om jag är den som jag trodde jag hade gjort mig till... Som att allt det är fejk, och att den jag var förut är den sanna jag. Men så kan det inte vara. Så får det inte vara. Är det så, vet jag ingenting igen. Men som sagt så beror det troligen på sömnbrist, det kan ju få vem som helst att börja undra vad som egentligen händer. Jag menar, jag gillar Taylor Swift idag? Fast hon kanske är alltid bra? Äsch, vad vet jag?... Jag tror att jag bara helt enkelt vill känna, vad som helst.. Fast jag har väldigt svårt att le idag. Förutom en stund förut när jag skrattade som bara den, med den bästa tjejen jag vet- elli. Just nu ligger jag för övrigt i min säng... Med Sune och Tyko, de kurrar jätte högt så jag ska bära ut dom snart, haha. Sötnosar är dom! Varför har jag inte sovit då? - No idea! Men så har det blivit och nu ska jag försöka sova... MÅSTE KOMMA IHÅG att köpa tandkräm, min e helt slut. Åh, jag längtar tills imorgon, då jag antagligen känner det där hoppet igen, den där känslan i bröstet som säger att allt inte kommer bli bra, utan att det kommer bli helt otroligt underbart! Känslan av att kunna göra vad jag vill. Den känslan har ju gett resultat, fast det beror ju på hur man ser på det... Klarar jag av kritiken? - Jo, fan.. Jag tror nog jag gör det. Det är ju inte jag som har problemet, det är ju alla som gnäller på andra som har det. Jag kommer inte göra något jag inte kan stå för, alltså spelar det ju ingen roll vad andra säger egentligen. Ah, nu undrar ni (få som orkar läsa) såklart vad fasen jag skriver om ^^ Och det förstår jag. Men jag vill inte säga något än förrän saker och ting är mer konkreta och jag vet allt om ämnet, och jag har tänkt igenom allt och det är bestämt och planerat liksom. Jag gillar faktiskt mina läsare, ni verkar schyssta faktiskt. Men jag tänkte kolla läget lite, hihi.. Funderade förut på hur många som ogillar mig läser min blogg. Det borde väl vara några stycken iaf? Jag vet iof inte så många som inte gillar mig, men det finns säkert några hemliga, blygisar där ute med mycket hat inom sig som ger lite till mig på ett litet hemligt vis sådär. Men shit. Jag tänker inte göra detta lättläst, moahahaha. Hur som helst. NEJ, nu är jag extremt förvirrad. Alltså, A-K är en super-duper förvirrad tjej, jämt. För även när jag tror att jag inte är det, så ändras min uppfattning/mina känslor och då går det fram för mig att jag visst är förvirrad, haha. Dumma-lilla-tjej. Men skit samma, hihi. Imorgon är jag lyckligare och kommer att se saker klarare. Absolut! Jag försöker bli ledsen. Jag försöker tänka på saker som brukade få mig att gråta, men känner ingenting. Det är det absolut värsta jag vet- att inte känna nåt! Tomhet. Men tomhet kan väl knappast räknas som en känsla? Eller jo, men klart att det kan.. "En känsla av tomhet", jo men det går ju. Anywho. Jag tänkte att jag skulle känna mig lite bättre av att skriva av mig, och.. Humm, det gör jag nog. Lite. Men jag har lust att säga "jag älskar" och mena det nu. Men kan inte komma på något som tänder den där lågan i bröstet just nu. Ingen inspiration, ingen passion och ingen love. En ganska tom mage på det också. Men som sagt, imorgon tänds lågan åter. Det måste den. Ah, men det gör det. Det gör den. Okej. Hihihihi :)
peace

OO - otroligt ocoolt!


Har ni tänkt på det att det alltid är samma personer som "råkar" i bråk.
Men det är aldrig dom som börjar, åh nej, åh nej. Det är verkligen inte de som söker bråk.
Jag tycker det är så himla löjligt.
Jag är ute varenda jäkla helg, råkar jag någonsin i bråk? - Never!
Gör man det inte medvetet, men ändå hamnar i bråk ofta kanske man borde börja fundera på vad man gör fel?

Sen att man ska stå på sig, absolut. Men våld? Det är soo last decade ;)
(även om vissa, i vissa situationer förtjänar en liten smäll^^)
Jag har själv levt med en sådanhär person... Eller snarare tre. Jag vet faktiskt inte om de är så korkade att de inte fattar att det är de själva som sätter sig i de situationerna. Eller om alla går runt och aldrig börjar eller söker upp bråk?

Du bestämmer vem du vill vara. Du bestämmer hur du vill vara. Du bestämmer!
Så är det. Faktiskt. Jag har gjort många tabbar, men jag lär mig och bestämmer själv om jag vill göra om dom eller inte. Jag har faktiskt helt nyligen bestämt mig för några saker jag ska göra, hur jag ska vara och sånt där. Det har gått oväntat bra hittills!

Jag har tillexempel vågat ta tag i en sak nu, som ev. kommer påverka min framtid en hel del. Förhoppningsvis? IAF. Ja, jag har bestämt mig för det. Det kommer gå skitbra!
Och jag ser fram emot det såå! :D


JAJA. Jag tycker iaf att det är väldigt konstigt att folk inte verkar se ett samband? Att de skyller på andra. Okej att man blir ledsen åså på andra efteråt... Men att skylla något du (eller någon du ♥) gjort på någon annan håller inte. Det är ingen annans fel (OBS- såklart att det kan vara så också, ofc. Men oftast är det ju faktiskt inte så).
peace (!!!)

Haters


Haha, precis. I like! ;)

Blogg-genre

Shit.
Nu har jag suttit och kollat igenom en massa modebloggar, och ALLT verkar ju verkligen handla om vad de har på sig, va de vill ha på sig, vad det tycker e sååå rätt just nu och vad som inte är det.
Är de besatta tro?

Jag älskar verkligen kläder! Jag älskar att matcha ihop olika outfits. Jag äälskar skor, smycken, väskor, smink och strumpbyxor mer än en person bör. Men det är inte the main part i mitt liv ändå, liksom.. Det tar inte så mycket tid. Jag blir faktiskt lite skrämd av vissa bloggare.
"Jag. Kan. Inte. Andas. Just. Nu. Ser ni kängorna?! De är så rätt, rätt, rätt just nu så att det inte är sant. Om dessa inte finns kvar på CC skor i Sturegallerian så vet jag inte vad jag gör. I really, really need them now. Skor = lycka!"
WTF?
Visst kan jag bli "kär" (som jag så fint kallar det) i vissa ting, oftast skor.. Men alltså, någon måtta får det la vara?

Jag vet inte vilka som är sämst förebilder egentligen. För "fjortisbloggarna" anklagas ju hit och dit för att vara dåliga förebilder.
Men faktiskt så hyllar ju faktiskt iaf några av dem kurvor, de skriver om olika saker, vanliga saker.. Och sakerna de köper har ju folk faktiskt råd med och behöver inte få ångest för att man inte har råd med saker som ens förebild har.

Kollar man in modebloggarna är det helt andra bullar.
Där ska man vara så smal som det bara går, köpa de dyraste kläderna, festa på de hetaste inneställena och bara vilja ha mer, mer mer.

Hmm.. Vissa utav fjortisbloggarna hyllar ju iofs plastikkirurgi och det gillar väl inte alla, sen allt smink och hårförlägning och shit.. Men ärligt talat så är det ju samma skit hos modebloggarna..
Ne, jag tycker inte om att läsa modebloggar längre, för jag känner mig bara tjock då, inte av alla, men vissa.
Tacka vet jag Kissie xD hahaha

band

När jag festar lyckas jag nästan alltid vara överallt, men samtidigt ingenstans. Jag springer runt bland alla de olika klicksen, men inte igår, eller jo... Men inte på förfesten, då satt jag still- woow.

Fan då. Minns verkligen inte när vi gick in i tältet, minns lite när vi gick dit, och att Elli gick med Emelie nånstans och vi andra gick tydligen in då.. Hmm.

Vissa saker som hände igår, var väldigt oväntade, väldigt oväntade. Tjejer som hatade mig, tjejer som jag trodde hatade mig men som inte gjorde det, snack om tjejer som hatade mig, tjejer som hatade tjejer som hatar mig. Mycket hat med andra ord- typiskt tjejer ;) Men det gillas ändå.. Vad vore livet utan drama?
Men sen kan jag ångra vissa saker, att jag många gånger är så jäkla snäll mot tjejer som inte ens e värda ett vänligt leende, att jag tillåter vissa behandla mig som skit när det är han som är det och egentligen förtjänar ett mansgris-äckelsvin-pris.

Jag har alltid varit en väldigt oberoende person, jag behöver inte någon bästis vid min sida, jag gillar det inte ens- bästisgrejen. Den enda jag skulle kalla min bästis är väl Ellinor, min syster. Henne älskar jag mer än någon annan och för henne kan jag berätta allt för och hon för mig. Vi kan bråka men komma över det typ en minut senare.. För även fast vi är så olika, är vi tillräckligt lika för att kunna vara så tighta.
Jag tror det är tack vare henne jag aldrig begripit mig på hela bästis-grejen, jag har ju alltid haft henne vid min sida. Hon är den enda jag ärligt kan säga att jag kan dö för- utan tvekan.

Sen har jag ju såklart några guldkorn bästisvänner, som jag kan dela mycket med. Christine och Mikaela är nog de enda som faktiskt känner-känner mig, som vet mycket som inga andra vet (förutom Elli då). Jag diggar dom fett! Putte-fnask är la okej han med ;)

Sen finns det ju massor med andra betydelsefulla vänner, tro inget annat!
Men jag är liksom inte bästis-material, så enkelt är det.
Jag skulle vilja vara det för det verkar så mysigt liksom, men.. Å andra sidan har jag en relation till min syster som inte många har, och det skulle jag inte byta mot något annat, någonsin, jag är super-tacksam verkligen!

Jag gillar inte pressen som man får av att ha någon så nära, det är väldigt jobbigt för mig att öppna mig på riktigt och älska en vän sådär. Jag har blivit lite fucked-up när det kommer till känslor efter min första kärlek och svikande vänner. Jag gillar mina pojkvänner, det är kravlöst på något sätt. De blir liksom inte sura för att man inte hör av sig varje dag, eller säger åt de att de e jobbiga. Jag kan dampa loss ganska ordentligt men samtidigt vara seriös ibland.. Den sortens vänskap gillar jag verkligen!

Okej. Nu vet ni det :D

Nu ska jag nog käka lite... Behövs änna känner jag!
peace


blablabla

En sak jag tänktpå med kristendom osv. De flesta kristna i sverige tror inte på hela bibeln, mer utplockade delar av den. Man har liksom anpassat tron till dagens-samhälle. MEN är man verkligen kristen då? Ska inte kristendom baseras på det som står i bibeln? Ska man sitta och plocka ut saker som man känner att man kan leva med och bara tro på det och sen tro att allt annat är påhitt?
Själv så förstår jag inte vad folk behöver religion till nu för tiden, speciellt i ett land som sverige. Religion har alltid använts för att förklara saker vi inte kunde förstå och veta, men nu när vi vet att jorden snurrar och det är drf solen går upp och ner, vi vet hur det går till när vi skapas i magen, vi kan se celler och gener och se hur alla världens djur är av samma materia. Man har bevis för hur människan utvecklats från andra arter. Vi har bevis!
Döden sen.. Det har ju aldrig kunnat bevisas hur det känns att vara död eller vad som händer, förutom med kroppen och sånt då, men sen tror ju de flesta på själen osv.. Och eftersom väldigt få människor faktiskt vill dö, vrf inte då hitta på en liten gullig historia om att efterlivet blir superunderbart- ännu bättre om du har ett värdelöst liv här på jorden. Varför är människan så rädd för att dö?
Jag var rädd för döden förr faktiskt, samtidigt som jag ville dö. Hur som helst. Jag ser ingenting att frukta liksom. Döden känns för mig som något väldigt, avslappnande ^^ Jag vet att ingenting är ingenting, men verkar inte det lite skönt? Att alla jäkla ytliga problem och all skit bara försvinner, DU bara försvinner?
Sen om själen lever vidare och allt det där, kanske föds på nytt? Så kommer du antagligen ha en liten skön vila däremellan. Föds du på nytt, kommer man ju oftast inte ihåg något från förra livet så det måste ju hända något innan? Fast jag vet inte vad jag vill (eftersom vi kan välja vilket som låter behagligast å tro på).. Verkar inte "bara svart" och ingenting ganska skönt? Jag vet att det är fel uttryck, skönt, eftersom vi inte känner nåt, men ändå. För mig är döden spännande, svart och... något väldigt naturligt. Även om jag hade blivit helt förkrossad att förlora någon nära och hoppats den hade det bra eller nåt sånt... För jag hoppas iaf vad som än nu händer att det är lugnare än här i livet.
Sen tror ju vissa religioner att man måste vara troende för att guden ska digga en, men om det nu skulle finnas en gubbe i molnen, tror inte jag han hade brytt sig om eller vad man trodde... Han skulle se om en person levt ett gott liv, alltså om man är en god människa eller inte.. Några misstag här och där skulle inte gö nåt, bara man vill gott!
Jaja, man får tro vad man vill, plocka ut dina favoriter ur de gamla böckerna och tro på det :) det är upp till var och en. Det enda som räknas är om du är en god människa eller inte!

En lång text, vet inte ens om jag skrivit rätt, är inte helt vaken.. och ska somna om nu... God morgon på er!

F*TTAH*LVETESJ*VLAK*K

Det luktar kattpiss i mitt hus. DÖÖÖÖÖ, jag har inte ens haft en katt här nyss? Vem fan har pissat och vart? Jag har fett störiga hundar i huset nu också... Tror jag slänger ut dom nu, känns inte som att jag kommer få någon som helst ro med dom här. F*N VA TRÖTT JAG BLIR! Tuuuuuuuuur att huset inte e ett riktigt hus alltså.. Då hade jag.. blivit ännu argare. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, jag ser inget slut på skiten. Kattj*vel och byrackor - FUCK OFF.

Hur fan ska jag hitta vart kattäcklet pissat då? OCH VRF GJORDE HAN DET? MONGORETARD!
Ska iaf samla ihop alla kläder, eftersom jag inte riktigt fått ordning på de än.. Men ah, får jag ordning på det så kanske det löser sig så småningen om och kanske till och med ett riktigt place änna. ÅÅÅÅH. Vill fan inte bo här alltså.. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH va jag e fucking pisst på all just nu... Längesen jag va så här förbannat förbannad. Stökigt, smutsigt och rörigt - det kan jag stå ut med, ett tag iaf.. Men kattpiss? NEJ TACK
;( ;( ååååååååh.

Nu känns det liiiiiiiiiiiiiiite bättre.
puss hej!

Tidigare inlägg
RSS 2.0